1976 – Flygvapnet 50 år -2 Flygdag Ljungbyhed 23/5

Denna flygdag blir lite speciell, eftersom jag under hela dagen får en privat guidning av min barndomsvän Per-Göran, som ligger på Ljungbyhed och gör sin GFU (Grundläggande flygutbildning). Det kunde varit jag som gått omkring i stilig uniform och visat mina anhöriga, men tyvärr blev det inte så och det är absolut ingenting att gråta över nu.

Söndagen den 23 maj är flygdagen. Inträdesavgiften motsvarar idag drygt 23:-

Solen lyser från en klar himmel och folk strömmar till i stora skaror. Flygvapnet har som hedersgäst bjudit in Carl XVI Gustaf, som om knappt en månad ska gifta sig med Silvia, Sveriges blivande drottning.

Utöver traditionella markutställningar består flygprogrammet av formationsflygningar med 34 st SK 61 som bildar FV 50 och lika många SK 60 som gör F5 50. Sedan bjuds det på solouppvisningar av flygvapnets olika typer och även 4-grupper av J 35 Draken och AJ 37 Viggen. Hela programmet avslutas med, i folkmun En Sexa Skåne, men som formellt nyligen fått namnet Team 60.

Rekommenderar i sammanhanget Team M:s DVD Flygvapnets jubileum 1976-1986-1996

Här är mitt fotografiska bidrag från denna flygdag och jag beklagar den låga bildkvalitén:

SK 60 ovan är den individ (60088), som tillhörande Flygskolan specialmålades 2004

1976 – Flygvapnet 50 år -1 Litteratur

Idag för en månad sedan var det 85-årsjubileum av vårt flygvapens bildande och den 23 maj var det 35 år sedan svenska flygvapnet officiellt firade sin 50-årsdag första gången av fyra: jubileumsflygdagar på F5 Ljungbyhed i maj, F4 Frösön i juni och F13M Malmslätt i augusti, samt den 1 juli i Stockholm. En stor händelse som får mycket reklam genom framförallt det tryckta ordet. Det tas också fram andra produkter för att man ska komma ihåg detta år i svensk flyghistoria. I denna del ska jag visa de tryckta alster jag skaffar under året. Senare kommer bilder från flygdagsbesök på F5 och F13M samt lite prylar jag samlat på.

Vad gäller böcker och tidningar är den riktiga höjdaren ”Att flyga är att leva”. Den ges ut av Bra Böcker och författare är flygboksförfattarradarparet Gösta Norrbohm och Bertil Skogsberg. Ett halvfranskt praktverk på 340 sidor och med över 700 bilder, både i svart-vitt och färg och kostar ca 125:- (motsv. 580:- i dagens penningvärde) i bokhandeln. Är man medlem i BB:s bokklubb kostar bokpaket 59 inkl två romaner 54:- inkl porto!

Gösta Norrbohm skriver i förordet:

”Avsikten med denna bok är ingalunda att skriva Flygvapnets historia – det ankommer på andra och kommer att kräva volymer.                                                                              Avsikten är att helt anspråkslöst påminna om de gångna 50 åren från 1926 till 1976, den grundläggande epoken i vårt självständiga Flygvapens historia.”

För mig blev denna bok länge det svenska flygvapnets bibel m a p historia. Ingen hade gjort något motsvarande tidigare och vem av oss ”flyghysteriker” har inte haft detta verk i våra händer? Undrar hur stor upplagan var? Idag kan man på internet komma över den billigt med ett porto som vida överskriver priset på boken.

Bland tidskrifter som trycks, kan nämnas Kontaktgruppen Göteborgs KONTAKT!, som i fem nummer, från nr 25 i januari till 29 i december, på mittuppslaget i text och bild, beskriver  tio år i taget, med början 1926-1936.

I april kommer Allt om Hobby nr 3 ut, innehållande en 12-sidig artikel om 50-åringen

I juni kommer Flygrevyn med en specialutgåva i form av en 26-sidig bilaga, skriven av Lennart Berns och Robert Löfberg.

I september kommer FlygvapenNytt nr 3, en jubileumsutgåva på 80 sidor, också inne- hållande reportage från alla tillfällen 50-årsdagen uppmärksammats.

I oktober kommer Svensk Flyghistorisk Förening ut med Flyghistoriskt Månadsblad, där man på en (1) sida refererar till 50-årsdagen den 1 juli. I december ger man ut  Flyg- historisk Revy nr 26 ”Kring ett flygvapens tillblivelse”, där man på drygt 140 sidor beskriver uppbyggnaden av det svenska flygvapnet från 1911 fram till 1926.

Fotoidentifiering – 1

Har av en bekant fått några foton med flygmotiv. Skulle vilja ha hjälp med mer identi-fiering. Flygplanstypen är inte problemet, utan det gäller snarare det som saknas på många foton, dvs tidpunkt och plats, och framförallt för de två i mitten.

 

 

Sedan vad gäller de här ”glasögonen”, eller vad de benämns för något, har jag inte mycket uppgifter. Någon som kan hjälpa till med något?

Flygsamlare – 4

Jag har under mitt samlande av flygrelaterade prylar, stött på några för mig okända objekt. Pins och nålar rymmer inte mycket information, så därför vill jag ha något att relatera till när jag hittar något till min samling.

Här är några objekt jag skulle vilja veta mer om. Kanske någon av er läsare kan hjälpa mig och ge mig mer uppgifter än vad bilden visar. Alla märken är nålmärken och är till för att ha på rockslaget.

Vad gäller nålen med texten IMBRIM (längst ned t h), har jag själv hittat namnet i samband med Björkvalls flyg, som Lars S har skrivit om i sin blogg.

Klicka på bilden för att få en förstoring

 

 

Flyga med egna vingar – 3

Våren -75 kommer segelflyget igång redan i mitten av mars. Det är skönt att ha inflygningen klar, i fall det skulle smälla till och bli kanontermik på våren. Men redan  vid andra starten för året blir det termikflygning.

Helgen kring Valborg och första maj flyttar Kristianstad Flygklubbs segelflygsektion sin verksamhet till Kronobergshed och tillsammans med Kronobergs Segelflygklubb anordnar vi ett fyradagarsläger. Här får jag flyga in mig på fältet i en Bergfalke IV, en positiv överraskning jämfört med vår gamla II/55. Kronoberg har två IV:or,  SE-TLE och -TLN (den senare fortfarande registrerad i klubben) och termikförhållandena är betydligt bättre än vad Rinkaby kan erbjuda. Sedan är ett läger alltid en upplevelse, framför allt med det sociala livet bland likasinnade, samt att det drar till sig andra flygare från närliggande klubbar. Av flygdagboken kan jag också utläsa att bogsertiderna är betydligt kortare än på Rinkaby, mycket beroende på att vi bogserar med Super Cub. Trots att vi är några stycken som ska dela flygtiden på vår Pirat, SE-TKD skrapar jag ihop några timmar till timsaldot.

I månadsskiftet juni-juli är vi åter på läger på ”Heden”. Då är termiken ännu bättre och flygdagbokens timmar ökar i snabb takt. Även här får vi besök luftvägen och då av både gammalt och nytt. Från Kalmar kommer en Schleicher K 8 B, SE-TCW, och en Glasflügel H 401 Kestrel 17, SE-TNB. K 8:an är byggd 1964 och flyger i Kalmar Segelflygklubb fram till 1986. Den senare, med 17 meters spännvidd, är byggd i glasfiber och registreras som ny i Sverige ett år tidigare. Ytterligare en har funnits registrerad i Sverige, SE-TMX.

Här gör jag också min näst bästa höjdvinst, 1570 meter. Att under en timmes flygning få känna trycket i sitsen och följa med upp i termikblåsan, kan bara sammanfattas med: att flyga är att leva!

 

Rothmans på Sövdefältet april 1975

Redan i april är det dags för flyguppvisning, The International Air-Show-1975. Det är Aeroklubben i Malmö som anordnar denna dag på Sövdefältet söder om Sjöbo och man bjuder bl a in den kända uppvisningsgruppen Rothmans Aerobatic Team. Om dessa har Fredric skrivit i sin blogg och i ett inlägg bidrog jag med material just från flygdagen.

Även segelflygklubben är med och visar upp sig och bl a får vi se deras SZD-25 Lis registrerad SE-SZH, samt superskeppet vid den här tiden och med nästan 18 meters spännvidd, Schempp-Hirth Cirrus, registrerad SE-TIR. Den enda av sitt slag som varit registrerad i Sverige.

Lumpen, Londons flygmuseum och pilottest.

Efter en flygrik sommar kommer hösten och det är dags för lumpen 1974-75. Jag har tidigare beskrivit mönstringen, där man tyckte att jag passade bäst i Armén. I oktober är det dags att ta på sig grönstället och börja med harvandet och grävandet. Som pansarsvärnsoldat får jag sedan verkligen vara mycket utomhus och vad jag kommer ihåg är det en ganska ruskig höst med blåst och regn var och varannan dag. Tur att man kvitterat ut kronans långa. Kring Lucia är det rejält kallt men ingen snö att tala om.

Det närmaste jag kommer flyget under lumpen, är att jag vistas ett stort antal gånger på Rinkaby skjutfält, granne till flygfältet.

Mellan jul och nyår anmäler jag mig till vakt och beredskap. Denna ”uppoffring” för landet gör att jag får en längre ledighet i januari och passar då på att göra en resa till London för att se på fotboll och besöka turistattraktioner och inte minst flygmuséer.

Jag hinner med Science Museum och RAF Museum på Hendon. Jag har fortfarande min Instamatic-kamera och här är några bilder från Science:

När jag kommer till Hendon och börjar fotografera, får jag en skarp tillsägelse av vakten: You may not use flash! Nu har jag kommit hit och har inte en aning om detta kommer att bli den enda gången i livet. Därför får det bära eller brista och bli vad det blir av bilderna. Jag tar en hel kassett (20 bilder) bara för att ändå ha ett minne därifrån. Idag kan jag väl också medge att jag under 35 års flygfotograferande, tagit betydligt sämre bilder än dessa, trots en mycket bättre kamera.

Jag känner mig mogen att göra mitt andra försök till att komma in i Flygvapnet. Denna gång som pilot. Jag skickar in en ny ansökan och får permission för att än en gång resa till Hufvudstaden för att testas. Denna gång hittar jag till Drottning Viktorias Örlogshem och får även sällskap av fyra andra killar som också tänker bli piloter. Första kvällen gör vi sta’n och trots lite sent insomnande går de praktiska proven bra. Men sedan blir det stopp när UTK (uttagningskommissionen) ska säga sitt. Efter intervjuerna anser de att jag bör syssla med annat än att flyga statens Draken- och Viggenflygplan, så det blir till att packa ihop sina pinaler och resa hemåt. I sammanhanget kan nämnas att ingen av oss fem som hänger ihop under dessa dagar, klarar sig vidare. När vi lämnar UTK och ska gå mot Centralen, vänder vi oss om och säger unisont, riktat mot ytterdörren: ”Ni kommer att ångra er!”. Som minne från det här tillfället, får jag i varje fall hemskickat en andra autograf av Sten Norrmo.

 

Kalenderbitare – 1

Med anledning av att alla SFF-medlemmar strax före jul får årets Flyghistoriska revy,  denna gång en omarbetad sammanställning av registreringar av luftfartyg i serien SE-Axx, vill jag beskriva en annan stor hobby som jag nämner i Min flyglitteratur – 3 och något som har kommit till p g a mitt flygintresse: kalenderbiteri. Grunden till detta ”tillstånd” skapas av två saker, KSAK Flygkalender och Flygrevyn. I kalendern finns varje år en sammanställning av alla i Sverige civilregistrerade motor- och segelflygplan samt luftballonger.

Flygkalendern

När man vid något tillfälle ser en ny registrering, finns inte mycket utrymme att notera på. Detta löser man enklast genom att göra ett eget register. I mitten på 70-talet och avsaknaden av datorer för hemmabruk, finns två alternativ för mig, registerkort i en pappbox eller ett vanligt linjerat A4-blad i en gaffelpärm. Jag provar mig fram och tycker att A4-bladet ger mig möjligheten till att få med vad jag behöver. Två blad i ett uppslag räcker för de noteringar jag gör. Antalet rader ger möjlighet till att få in alla registreringar i en grupp, t ex SE-FTA till SE-FTZ. Vänstra uppslaget rymmer uppgifter om registrering, flygplanstyp, tillverkningsnummer samt registreringsdatum och det högra ex-registrering, noteringar och datum för avregistrering. Att skriva av alla registreringar som finns i kalendern blir något jag sysslar med på kvällar under vinterhalvåret. Jag kan idag erkänna att skolarbetet blev lidande. Visst är flygplan roligare än matematik och företagsekonomi?

Uppslag i KG-register

När avskriften är klar och alla ”nyupptäckta” registreringar är inskrivna, ser man tydligt alla luckor. Räddare i nöden blir Flygrevyn och spalten ”flygplanmarknaden” och ”Vem äger flygplanet?” av Rolf Larsson, som senare kommer att bli upphovsman till ett annat intresseområde. Nu får jag en ovärderlig hjälp med att uppdatera min sammanställning. Här tillkommer mer fakta än vad kalendern har att erbjuda, bl a registrerings- och avregistreringsdatum.

Vem äger flygplanet? i Flygrevyn 5/74

Allteftersom intresset för flyglitteratur ökar, fylls registret på genom en bild eller en artikel om specifika flygplansindivider.  För att inte tala om när jag blir medlem i Svensk Flyg- historisk Förening 1976. I varje nummer av Flyghistoriskt Månadsblad finns en uppgift att fylla på med. För att absolut inte missa något, köper jag även äldre nummer av tidningen. Under 1974/75 har man i tidningen med artiklar om de första registreringarna, åren 1910-1923, vilka senare sammanställs i ett särtryck.

Särtryck av S-reg

1983 kommer den första utgåvan av det ovan nämnda registret, ”Svenskt civilregister 1”  t o m SE-AZZ.

SE-A

Biten är absolut rätta ordet. Har man en gång börjat, är det svårt att lägga av. Ungefär lika svårt som som det är att sluta köpa ”I luften, Flygets årsbok”. Jag håller på än idag med att föra in nya registreringar. Under åren har däremot in-kanalerna ökat i mängd och även sättet att registrera. Mer om detta i ett senare inlägg.

 

Svedinos 1974

Under de två veckor jag är på flygläger i Skånes Fagerhult, hinner jag och några kompisar med ett besök i Ugglarp och Svedinos Bil- och flygmuseum. Många av flygplanen står utomhus och påverkas av den västkustska salta luften. Några år senare påbörjas renoveringar av en del av dem och numera mår de betydligt bättre inomhus.

Här lite ur museikatalogen från besöket:

Med min trogne följeslagare, Kodak Instamatic 133, tog jag också några foton:

 

 

 

Flyga med egna vingar – 2

Så är det äntligen dags för lite ordning och reda med mitt flygande, d v s 5S: sommar, semester, segelflyg, Skånes Flygcentrum och Skånes Fagerhult. Kristianstads Flygklubb arrangerar ett läger för klubbens medlemmar under två veckor i juli. Nu bjuds möjlighet att få flyga så mycket man hinner och orkar eftersom kvälls- och veckoslutsflygningar är de tillfällen jag haft att kunna flyga och då tidsutrymmet varit mer begränsat. Nya förutsättningar för termikbildning m a p att vi mestadels flyger  över skogs- och myrområden. Skulle man komma i en nödsituation och behöva göra en utelandning är jag van vid att i Kristianstad ha haft åkrar och fält som möjliga landningsplatser. Jag ser verkligen fram emot de här veckorna och nu ges det också möjlighet att få lära känna de övriga i klubbarna som medverkar.

Början blir en upplevelse av det mer grundläggande slaget. I en hangar på fältet finns en Schneider Schulgleiter SG-38 förvarad och en stilla kväll drar vi ut glidflygplanet och testar på hur det är att bogseras upp efter en bil. På en höjd av tio meter kopplar jag ur och landar rakt fram utan ha gjort någon sväng. Denna händelse sitter verkligen etsad i mitt minne. Jag flyger två starter denna kväll.  Det finns också några foton från detta tillfälle:

Denna SG-38 finns idag bevarad i F5:s gamla flottiljmatsal i Ljungbyhed, upphängd i taket. Återkommer om jag lyckas få ett foto därifrån.

Jag flyger också in mig på en ny flygplanstyp: SZD-22C Mucha Standard och registreringen SE-TDA, som är byggt 1961 och ägs av Nordvästra Skånes Flygklubb i Höganäs. Ett mycket lättfluget plan, där jag speciellt kommer ihåg styrspaken, som har ett räfflat mopedhandtag i gummi att hålla i (motsvarar det mittersta på denna bild). Det blir bara två korta starter med detta plan också.

SE-TDA SZD-22C Mucha Standard

Vädret under de två veckor vi är där, är inte alls segelflygvänligt. Det blir inte mer än åtta starter totalt och endast en hyfsad termikflygning på knappt en timme, och detta i en Bergfalke. Vi har trots detta trevliga dagar tillsammans i vårt ”läger” där några bor i tält. Vi har också ett utbyte med en ridskola, där deras elever får prova på segelflyg och vi får testa att ”spaka” häst i terräng. Hyfsat trevlig upplevelse, men kommer bara ihåg hur illa kroppen mådde dagen efter då jag känner av muskler som jag inte tror att jag har.