Våren -75 kommer segelflyget igång redan i mitten av mars. Det är skönt att ha inflygningen klar, i fall det skulle smälla till och bli kanontermik på våren. Men redan vid andra starten för året blir det termikflygning.
Helgen kring Valborg och första maj flyttar Kristianstad Flygklubbs segelflygsektion sin verksamhet till Kronobergshed och tillsammans med Kronobergs Segelflygklubb anordnar vi ett fyradagarsläger. Här får jag flyga in mig på fältet i en Bergfalke IV, en positiv överraskning jämfört med vår gamla II/55. Kronoberg har två IV:or, SE-TLE och -TLN (den senare fortfarande registrerad i klubben) och termikförhållandena är betydligt bättre än vad Rinkaby kan erbjuda. Sedan är ett läger alltid en upplevelse, framför allt med det sociala livet bland likasinnade, samt att det drar till sig andra flygare från närliggande klubbar. Av flygdagboken kan jag också utläsa att bogsertiderna är betydligt kortare än på Rinkaby, mycket beroende på att vi bogserar med Super Cub. Trots att vi är några stycken som ska dela flygtiden på vår Pirat, SE-TKD skrapar jag ihop några timmar till timsaldot.
I månadsskiftet juni-juli är vi åter på läger på “Heden”. Då är termiken ännu bättre och flygdagbokens timmar ökar i snabb takt. Även här får vi besök luftvägen och då av både gammalt och nytt. Från Kalmar kommer en Schleicher K 8 B, SE-TCW, och en Glasflügel H 401 Kestrel 17, SE-TNB. K 8:an är byggd 1964 och flyger i Kalmar Segelflygklubb fram till 1986. Den senare, med 17 meters spännvidd, är byggd i glasfiber och registreras som ny i Sverige ett år tidigare. Ytterligare en har funnits registrerad i Sverige, SE-TMX.
Här gör jag också min näst bästa höjdvinst, 1570 meter. Att under en timmes flygning få känna trycket i sitsen och följa med upp i termikblåsan, kan bara sammanfattas med: att flyga är att leva!
