Varför intresserad av flyg?

Detta är en fråga som jag ställer mig många gånger. Varför har jag valt just detta ämne att fördriva min fritid med? Det jag klart kan konstatera efter drygt 40 års genuint flyg- intresse, är att det är vilken input man får i ett ämne, oavsett hårt eller mjukt, som ger förutsättningar att hålla fast vid det. Mina föräldrar säger att det börjar när jag är nästan nyfödd. Jag får ett flygplan i plåt som de hänger ovanför min babykorg. De menar att detta är det enda föremål som finns i mitt synfält under längre perioder, så därför fastnar den på näthinnan. Någon som kan säga emot dem? Sedan dröjer det några år när de ger mig en sådan där flyguniform alla snälla pojkar ska ha på 50-talet. Jag får nog i övrigt en ganska traditionell väg in: flygplansmodeller i plast i yngre tonåren, flygvapenpojkarna, segelflyg och ansökan till Flygvapnet, där jag tyvärr blir ratad, två gånger till och med!! Andra gången när jag lämnar UTK (Uttagningskommittén) säger jag: ”NI kommer att ångra er!” Nej, det sa jag inte, men jag tänkte det, HÖGT!

Under tiden jag söker till Flygvapnet, är det också dags för mönstring. Här skriver jag F17, F10 och F5 i de tre olika alternativen för önskemål av inryckningsort. När jag sedan sitter framför mönstringsförrättaren så säger han lite spydigt: ”Jag ser att G sökt Flygvapnet i alla tre alternativen. Ja, det gör inget, för med de här fysiska testresultaten passar han ändå inte i armén!” Skönt, tänker jag, då blir det något med flyg i alla fall. Men vad gäller min fysiska situation är jag aktiv fotbollsspelare med plats i skånska juniorlaget och aktiv friidrottare. Vad händer sedan när jag får inryckningsbeskedet: P6 i Kristianstad! Så här i vuxen ålder kan jag bara konstatera att han inte hade alla patronerna i magasinet. Han skulle bara visa att han ändå hade makt.

Det blir alltså inget av med att ha flyget som jobb. I detta skede kan jag inte bara sluta med mitt intresse för flyg, trots den stora besvikelsen, utan väljer att ”flyga skrivbord” vid sidan av segelflyget. Vi är inne i mitten av 70-talet och jag går med i våra flyghistoriska föreningar: Svensk Flyghistorisk Förening (SFF), Östergötlands Flyghistoriska Sällskap (ÖFS) och Kontaktgruppen för flyghistorisk forskning. Jag måste nu konstatera att intresset stärks ytterligare i och med medlemskapet i dessa sammanslutningar. Genom den lokala föreningen i Blekinge, Quintus 72, blir det fysiska möten med likasinnade. Man kan komma dit och prata med människor som förstår ens intresse. Försök att prata flyg med arbetskamraterna, de som bara ser det som ett sätt att ta sig från Sverige till utlandet på semestern. Vid den här tiden plockar jag också upp mitt filatelistiska intresse och börjar samla på, ja just det, flyg. I början på 80-talet skriver jag artiklar om klassiska segelflyg- plan i Kontakt, där sedan Segelflygsport hör av sig och frågar om inte de också kan få ta del av artiklarna. Nu går det bara inte att lämna detta intresse. Åren går och jag slutar, nej, gör uppehåll i segelflygandet. Det känns bättre i själen att säga så, det blir inte så definitivt. Idag går det inte att skylla på åldern, så vem vet när man sitter där en dag och snurrar i termikblåsorna.

Vi är nu inne i mitten av 80-talet, där min vardag tar en ny vändning: jag byter jobb. Från att ha jobbat i affär i tio år börjar jag producera bildelar i plåt. Samtidigt börjar antalet familjemedlemmar öka. Men fortfarande har jag kvar mitt ”skrivbordsflygande” som hobby. Gör en kort sejour i den lokala modellflygklubben men efter en s k tyngre okontrollerad landning inser jag att detta är inte min grej. Men relikerna finns idag kvar på en hylla ändå, så vem vet vad som kan hända när man känner ångorna av flygbränslet och zaponlacken.

Så en dag i mitten av 90-talet kommer det riktiga lyftet i min flygkarriär: på en flygdag får jag frågan om jag kan tänka mig att sälja böcker på fritiden åt en av föreningarna jag varit med i sedan 20 år tillbaka, SFF. Efter en kort betänketid lägger jag in en ansökan om uppdraget och några månader sedan har jag börjat med försäljningen av det som under de kommande 15 åren ska bli min nya hobby: flygböcker. Föreningen beslutar förra året att flytta denna verksamhet och samlokalisera med kansli- och arkivfunktionen i Hufvud-staden. Min nya situation har nu gjort att jag vill fortsätta göra något med mitt flygintresse och en av de nya delarna i detta är bl a att skriva i denna blogg. Vissa inlägg kommer  att behandla det jag varit med om. Jag ska försöka dela med mig av en ganska vanlig väg i våra kretsar och hoppas att ni som läser mina inlägg, känner igen er i det jag berättar. Jag ska också försöka ge er andra delar inom flyget som kan intressera er.

Som avslutning måste jag återgå till början av mitt liv med tanke på flygplanet ovanför min säng. Till saken hör att nästan alla släktingar på min mammas sida var järnvägsfolk. Tänk om de hade köpt ett lok och hängt upp i stället för flygplanet. Då hade förmodligen mina fritidsintressen, i stället för att få ett lyft, spårat ut ganska tidigt ……….

Annonser
Det här inlägget postades i Min flygdagbok. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Varför intresserad av flyg?

  1. Lae skriver:

    K! Du är nu på helt rätt spår – eller som vi säger i flygbloggsvängen: On the rajt track 😀

    Länkat o klart sedan några dagar tillbaks. Ser fram emot vad som kommer att hända här hos aeronavioum 😀

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s