Min flyglitteratur – 1

Den äldsta flyglitteraturen jag har i bokhyllan, är två små häften (13×20 cm, 37 resp 34 sidor) som kom ut för 100 år sedan: FLYGKONSTEN del 1 och 2 av bergsingenjör C H Hermodsson. De gavs ut i studentföreningen Verdandis småskriftsserie och kostade          25 öre per styck (motsvarar ca 12 kr idag).

I Ett år i luften 1969/70 beskriver överste Bill Bergman (1904-1981) dessa skrifter:

”DEN FÖRSTA SVENSKA FLYGBOK, som uteslutande berör  och  behandlar  flygplan,  är  bergsingenjör  C. H. Hermodssons  ”Flygkonsten.  Kort  framställning”, som också trycktes 1910 och utgavs som nr 168 i studentfören- ingen Verdandis småskriftserie. Mellan sina röda omslag innehåller  det  lilla  häftet i första hand huvuddragen av aerodynamikens grunder enligt den dåtida skolan samt de förekommande flygplanens konstruktionsprinciper med beskrivning på deras viktigare beståndsdelar, t. ex. bär- plan, styr- och stabilitetsplan, motor och propeller samt flygkropp (ram) och landställ (underlag). Det är här inte fråga om enbart en uppräkning av olika element. Författ- aren lämnar utförliga besked om uppgift och funktion i varje särskilt fall. I samband med att han beskriver de bärande ytorna eller bärplanen ger han den flygtekniska standarden av år 1910 i ett nötskal:
»Planens bredd är vanligen 2 à 2½ meter och längden från 5 till 10 à 15 meter. Den längre sidan, vindkanten, vändes som förut angivits, framåt. Nämnda siffror gäller de apparater, som visat sig kunna flyga. Nu finnes det en otalig mängd, som ej kunna flyga eller som åtminstone ha mycket svårt för det. Beträffande dimensioner hos dessa behöva inga siffror angivas. Vilken siffra som helst kan träffa på en apparat till vilken den hör!»
Fortsättningsvis ger C. H. Hermodsson en ganska utförlig presentation av »de apparater som visat sig kunna flyga» för att använda hans egen terminologi, inklusive två-vägs-skisser och bilder. Han beskriver sålunda bl. a. Wrights aeroplan, Voisins biplan, Blériots monoplan, Monoplan Antoinette m. fl. En sådan sak som ornithopterer avfärdar C. H. Hermodsson på följande sätt:
»Med ornithoptärer sysselsätter man sig numera föga, alldenstund det är svårt eller omöjligt att få en apparat med upp och ned slående vingar att giva tillfredsställande resultat. Det hela skulle bli för tungt och invecklat och därför kostsamt och osäkert. De rörelser, som utföras av en vinge och dess olika delar vid en fågels flykt, ha befunnits vara mycket mer invecklade än man från början trott.»
Vad ingenjören B. H. Wallin i AB Aviatorer tänkte när han läste ovanstående åsikter, om han nu gjorde det, förmäler inte historien, men det kan ju knappast ha varit något hög- aktningsfullt.

NÅGOT SENARE SAMMA ÅR utkom ”Flygkonsten” del 2, som häfte nr 169 i samma skriftserie. Häri ger C. H. Hermodsson en kompletterande skildring av flygkonstens historia eller rättare sagt flygmaskinens historia, åtföljd av ett kapitel om djurens flyg- förmåga, i viss mån med anknytning till den mänskliga flygteknikens förhållanden. Liksom i »Flygkonsten», del 1, redovisar författaren inledningsvis och fortlöpande sina vetenskapliga källor, företrädesvis franska arbeten, vilket ökar framställningens värde. Avslutningsvis skriver C. H. Hermodsson om framtidens flygapparater och deras användning:
»Att spå långt framåt är fullkomligt lönlöst, ty, som Marcel Prévost yttrat, överträffas alltid spådomarna av verklig-heten. — Dömer man endast efter de senaste resultaten på flygkonstens område, är Juan höjd för att tro, att det otroliga skall visa sig när som helst, i morgon eller övermorgon, — snart kommer detta nya fortskaffningsmedel att även få mera praktisk användning, därom råder intet tvivel — som var och en kan tänka sig, kommer flygkonsten att omskapa mycket. — Huru t. ex. kunna, som hittills upprätt- hålla gränserna mellan folken, och huru kunna undvara ido — världsspråket?»
För en nutida läsare framstår C. H. Hermodsson, som en framsynt man. Av våra tidig- aste flygboksförfattare är han tillika den, som bäst förstått att sovra, koncentrera och referera den dåtida tekniska flyglitteraturen (intill 1910). Härmed är dock inte sagt att Verdandiskriften förmår undanskymma Erik Pallins genuint återgivna aktiva flygupp-levelser eller Gösta Sunesons pedagogiskt avancerade bokverk.”

När man läser i dessa häften känns verkligen flyghistoriens vingslag. De skrevs av en bergsingenjör för ett sekel sedan och nu upprepar sig flyglitteraturhistorien: redaktören för Svensk Flyghistorisk Tidskrift är geolog 😉

Jag har skannat av det som Hermodsson skriver om Bleriot, högaktuell detta år i och med medverkan av hans konstruktion i första svenska flygningen 1910 (klicka på bilderna)

Annonser
Det här inlägget postades i Flyg, Litteratur. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Min flyglitteratur – 1

  1. Lars Sundin skriver:

    Snyggt gjort Kenneth! Med layout och skanningar och alltihop!

    Bill Bergman kunde skriva, har jag förstått.

    Lars S

    Gilla

  2. Kenneth G skriver:

    En får tacke för omdömet!

    /Kenneth G

    Gilla

  3. Ping: Min flyglitteratur – 2 | aeronavium – din hangar på nätet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s