Ökat flygintresse i mindre skala

Under låg- och mellanstadiet stegras mitt flygintresse i en ganska flack stigvinkel. Det blir först i högstadiet, eller rättare sagt realskolan, som jag fastnar mer och mer i ämnet. Som så många andra ungdomar blir det plastmodellbygge i skala 1:72 som stärker intresset. Jag och tre av mina bästa kompisar startar en klubb i ett tomt källarförråd i en av killarnas föräldrahem. Där finns t o m hyllor som vi kan sätta upp våra färdiga modeller på. Vad som nu i vuxen ålder slår mig, är att där sitter vi i detta lilla fönsterlösa utrymme med endast en liten ventil och (garanterat) målar och bygger för glatta livet i färg- och thinnerångor. Ibland händer det t o m att dörren stängs. Förmodligen tar jag inte skada av detta, eller vad tror ni, ni som känner mig? 😉

Mestadels blir det Frog och Airfixbyggsatser i små påsar jag bygger. Dessa passar för storleken på vecko- och födelsedagspengar. Men en och annan större modell, eller mer korrekt, modeller i kartong blir det efterhand. Speciellt kommer jag ihåg att jag bygger Boeing Clipper, Fairey Rotodyne, Vickers Valiant och Lindbergs Saab Jet Dragon med skjutbara raketer i en kapsel på undersidan. Jag ser på internet idag att den senare kan ge pengarna mångfalt tillbaka om man har sparat på modellen och låtit bli att bygga den.

Ett år riskerar mitt flygintresse att sjunka när jag får ett fartyg i julklapp. Det är den engelska slagkryssaren Hood i skala 1:600 från Airfix. Jag kommer ihåg att jag får ihop skrov, däck och de större detaljerna, men sedan får jag en fix idé att rita av modellen, vilket tar en massa tid i anspråk och, kanske som väl är, det blir bara tre båtar att bygga, den första, den sista och den enda. Flygplan är det jag gillar och snart är jag tillbaka i rätt luftled igen.

 

HMS Hood 1920

 

 

Tyvärr kan jag idag inte visa upp en enda modell av de jag bygger i tonåren. I mogen tonårsanda är det till att undersöka hur saker fungerar, där mina och min bästa kompis modeller får medverka som testobjekt. Ett populärt experiment är att öppna upp modellen och placera en Kinapuff i dess innandöme, tända på stubinen och sedan göra ett snabbt kast upp i lufthavet. De minsta modellerna har inte många delar när man köper dem, men antalet ökar efter ett dylikt ”experiment”.  Det vi missar med det vi gör, är att resterna i många fall säkert kan vara ett utmärkt diaoramaobjekt med ett nedskjutet flygplan. Men som skrivet var, vi är ju bara nyfikna tonåringar. Idag vill jag klart påstå att det inte är slöseri att spara på plastmodeller i obrutna förpackningar. Då får man i många fall tillbaka en del av de pengar man lagt ut och kanske lite till. Ett uppslag för ett inlägg längre fram.

Annonser
Det här inlägget postades i Min flygdagbok. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ökat flygintresse i mindre skala

  1. Mikael Nygren (Nye) skriver:

    Kenneth,
    Började på samma sätt för mig en gång fast jag har fortsatt byggandet, även om det inte blir så ofta man vill nu för tiden. Har en hög med obyggda i skåpet 😦 Det är en J34 Hunter som är nästa projekt.
    Var i Göteborg på Säve i helgen på flygshowen. Jag saknade verkligen Spitfire och Mustang pga det tragiska som hänt. Genom att läsa om den händelsen på bl a SFF så hittade jag din blogg.

    MVH Mikael
    (ex Volvo och Olofström)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s