Dags att börja lära sig flyga – 2

Teorin är avklarad och den 24 april 1973 gör jag min första start inför C-diplomet i dubbelkommando (DK),  med Bergfalke II/55, registrerad SE-TBM. Bogseringen varar tre minuter och flygningen sju. Jag hinner med ytterligare en start denna dag. Sedan fortsätter skolningen i två månader och den 25 juni, efter 20 DK-starter och totalt fyra timmars flygning, gör jag min första start i enkelkommando (EK). Vi börjar dagen med sista DK:n och direkt efter landning kliver min lärare Kjell Johansson ur baksitsen och ser till att jag kommer i väg så fort som möjligt. Jag hinner aldrig bli riktigt nervös och nu är det ingen som sitter där bak som ”stödhjul” om det skulle hända något. Denna första EK varar totalt 13 minuter. Det blir ytterligare en start direkt efter landningen.  Direkt beger jag mig med bil till Åhus för att inhandla den obligatoriska EK-tårtan, som jag ska bjuda alla som är närvarande vid min flygning. Som tur är blir det ingen stor tårta.  Två dagar efter detta har jag gjort mina tio EK-starter som krävs för C-diplomet. Totalt kommer jag upp i sex timmars flygtid.

På 40- och 50-talet var denna skolning indelad i A-, B-, och C-diplom, men från 1958 får man endast C-diplomet. Märket består av tre måsar på blå botten samt landsbeteckning (SE). A- hade en mås och B- hade två.

Nästkommande helg påbörjar jag min utbildning till segelflygcertifikatet (S-cert). För detta krävs fem starter i DK och tio i EK. Min femte DK gör jag på Skånes Fagerhult, där klubben befinner sig på flygläger under sommaren. Den 20 oktober är jag så klar med mitt ”körkort” för segelflygplan. Med totalt 50 starter och drygt 12 timmars flygtid, alla i SE-TBM, är jag fri att flyga själv utan att behöva ha en lärare närvarande på fältet. Detta får jag dock vänta med till nästkommande år. Då väntar också flygning med klubbens nyinköpta SZD-30 Pirat med registreringen SE-TKD. Denna ersätter en annan Bergfalke II/55, SE-TAH, som överförs till Västerviks Flygklubb. En uppgång märks också under året i klubben vad gäller avklarade utbildningar.

Artikel i Arbetet 1973-04-15

SZD-30 Pirat SE-TKD

Bogseringen står klubbens Piper PA-18-150 Super Cub, registrerad SE-CRY, för. Denna typ är mycket lämpad för ändamålet och ett vanligt flygplan i segelflygklubbarna.

Varje start kostar mig 30:-, dvs totalt 1 500:- fram till certifikat (motsvarar i dagens penningvärde 9 081,63 eller en förändring med 505,44%). Sökning på internet talar idag om 15-25 000:- för motsvarande utbildning, men då i moderna segelflygplan med hög prestanda vad gäller minsta sjunkhastighet och glidtal. Då som nu var utbildningarna subventionerade.

Annonser
Det här inlägget postades i Min flygdagbok. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Dags att börja lära sig flyga – 2

  1. Lars Sundin skriver:

    Hej Kenneth!

    Sådana berättelser väcker minnen av min egen första EK 1966 (inte så många års skillnad mot dig trots vår åldersskillnad) samt av SZD Pirat som jag minns som en ”rejäl kärra” men jag tror den tredelade vingen ställde till besvär med de transportvagnar man hade. Tror jag, sträckflugit har jag nämligen aldrig gjort om man undantar en 5-mila Vängsö-Ekeby som inte godkändes (urkopplingen skedde för högt och jag hade inget bevis att jag gått ned till under 500 m före ”startlinjen”.)

    Lars S

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s