Söker flygvapenanställning

På hösten 1973 mönstrar jag i Kristianstad och anger då att jag, i samtliga tre fall, vill komma till Flygvapnet: F17, F10 resp F 5. Blir glad när mönstringsförrättaren säger: ”Jag ser att Göransson söker Flygvapnet i alla tre alternativen. Det är inga problem, för med de här testresultaten passar han inte i armén!” Vad han egentligen menar vet jag inte,  eftersom på de fysiska testerna har jag inga bekymmer, är aktiv friidrottare (spjut och terränglöpning) och fotbollsspelare (uttagen till Skånes juniorlag) vid den här tiden. Han måste nog mena de teoretiska proven, eller vad tror ni?

När jag sedan får min inkallelse till lumpen står det: ”Pansarvärnssoldat vid P6 Kristianstad”!!! Vad var hans löfte värt? Då tänkte jag faktiskt besöka honom igen och förklara för mig varför i h-e han inte kunde hålla vad han lovade. Men som en artig och belevad ung man jag är, behärskar jag mig och knyter handen i fickan i stället.

Som jag skriver i tidigare inlägg, är mitt drömyrke att bli flygvapenpilot. Jag ser det som det enda alternativet för att få flyga i jobbet. Jag måste dock ha stallat ordentligt i januari 1974.  Jag skickar in en ansökan till ”Regementsofficer strillinjen”!?!?! Vad håller jag på med? Det är ju flyga jag vill! Jag kan än i dag inte förklara eller försvara min handling. Kryssar förmodligen i fel ruta när jag fyller i ansökan, trots 1.0 i synskärpa 😉 Har ingen annan förklaring.

I början av mars får jag så brevet som talar om att jag ska infinna mig för uttagningsprov i Stockholm kl 0800 måndagen den 1 april!!!!!   Jag får räkna med att vistas där under fyra dagar: 1:a dagen skriftliga prov, 2:a praktiska, 3:e samtal med psykolog och officer samt läkarundersökning och 4:e ev. fortsatt läkarundersökning.

Stort för mig är i varje fall att jag ensam för första gången ska resa till Kungliga Hufvudstaden och då med tåg. Jag får en massa tips hur jag ska gå för att komma till framsidan av Centralstationen. Jag väljer det jag tycker låter lättast: Följ strömmen! Att efter en stund och för andra gången hamna under hålet, ”Ringen” eller ”Spottkoppen” på entréplan,  gör mig något nervös. Det måste finnas en trappa upp dit och till slut hittar jag en som leder mig rätt.

Jag har sett hur andra stora grabbar har sparat sin tågbiljett till en ny framtid. Så gjorde jag också.

Nu kommer jag till nästa äventyr. Jag har en tanke att kosta på mig en taxi till Drottning Viktorias Örlogshem på Teatergatan där jag ska bo. Innan resan läser jag in kartan över de centrala delarna av staden, för att försäkra mig om att veta ungefär vart jag ska om jag inte vet vilket håll taxin kommer att köra. Sätter mig i en av droskorna och säger tydligt och klart till chauffören vart jag vill resa. Han tittar på mig och upprepar vad jag sagt. Känns skönt i det här läget. Vi kör söderut och kommer via Stallgatan (flygrelaterat eller?) ganska snabbt fram till Nybroviken, där jag känner att vi är på rätt väg. Han tar dock till vänster och rundar viken och vidare ut på Strandvägen. Nu ökar pulsen dramatiskt, men jag tycker fortfarande att jag har koll på läget. En bit in på Strandvägen stannar han bilen och säger att vi är framme. Jag protesterar inte, utan betalar och kliver ut. När jag tittar ut mot andra sidan viken, ser jag framför mig vad han har uppfattat min beställning som: (Arena) Teaterbåten. Tänk om den hade legat vid någon annan kaj eller rent av ute i Värtahamnen………..

Enligt den handritade skissen som jag fått, ser jag att jag ska runda viken och gå till kvarteren på andra sidan.

Efter en god natts sömn är det dags att påbörja testerna vid Uttagningskommissionen – UTK på Kommendörsgatan. Den enda erfarenheten av prov är ju de man gjort i skolan, men nu handlar det verkligen om att använda ”kontoret” optimalt. Tycker ändå att det går bra och ser fram emot dag två där jag ska testa om jag har tummen mitt i näven. På kvällen på örlogshemmet, bjuds det på musikunderhållning. Det är Titti Sjöblom, Lena ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång” Andersson, Staffan Broms, Leppe Sundevall, Olle Åkerfeldt och Gunnar Svensson som samlats för att träna inför FN-uppdraget att underhålla soldaterna på Cypern och i Mellersta Östern.

Dag två börjar med samtal med ansvarig officer. Där får jag reda på att jag inte ligger så bra till, godkänd men i ”bottenskiktet”. Här kommer en av de svårare stunder i ens liv där man ska ta ställning till något. Jag väljer att ta min Mats ur skolan och avbryta övningen. På senare år har jag funderat över om detta ingick i testerna, för att se hur jag tar en motgång, men så jäkliga kan de bara inte vara mot en ung man med siktet inställt på en karriär i ”världens fjärde största flygvapen” , om än att det var flyga jag ville.

Jag får i alla fall en ”autograf” av en (kommande) flyghistoriker, Sten Norrmo:

Sammanfattning av ovan nämnda händelser: Efter att ha kört i två ”tentor” ska jag nog inte ge mig in i ett framtida jobb som kräver tester av olika slag.

Spännande fortsättning följer….

Annonser
Det här inlägget postades i Min flygdagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s