Flyga med egna vingar – 1

På hösten 1973 hinner jag med två stycken F-flygningar (friflygning) med SE-TBM. Inga långa flygtider, men känslan av att själv ta ansvar för sin flygning är underbar.

Sista mars 1974 gör jag inflygning för säsongen och allt är OK för att fortsätta att flyga själv. I början av april gör jag min första passagerarstart, om än med min kompis i baksits. Trots att jag inte utfört utbildning för sträck- och passagerarflygning, får två stycken med S-certifikat flyga tillsammans.

Femte starten för säsongen, påskhelgen i mitten av april, blir en riktig höjdare. Ett riktigt kanonväder med ordentlig termik, ger mig en höjdvinst på 1700 meter och en 27:e plats i Rikssegelflygtävlingen (RST), höjdmomentet individuellt, klass II. För att vara i sydsverige, är detta den tredje högsta höjdvinsten för säsongen utförd av skåningar eller blekingar oavsett klass (man får glädjas åt de små framgångarna).

 

 

 

 

För att få vara med och tävla i segelflyg, måste man lösa en sportlicens.

Nästkommande helg och sjätte starten för säsongen, blir det inflygning på SZD-30 Pirat SE-TKD. Denna helg är det också hyfsad termik, så ett par av inflygningarna blir på nästan en timme var.

Segelflygklubbarna i Skåne bildar under 70-talet Skånes FlygcentrumESMF i Skånes Fagerhult (mycke’ Skåne blir det). För att få göra F-flygning här, måste man först göra en inflygning och den gör jag i slutet av maj i Bergfalke II/55 SE-SXN, som ägs av KSAK tillsammans med Höganäs Segelflygklubb. Speciellt kommer jag ihåg finalen som ligger över sjön. Här gäller det att ha tillräckligt med höjd, för att inte behöva ha med badlakanet under flygningen. Enligt bestämmelserna ska man landa flygplanet 150 meter in på det då drygt 400 meter långa fältet.

Höjd tar jag däremot helgen efter på ESMF, då jag i Piraten gör ytterligare en höjdvinst på ynka 800 meter, men som jag ändå rapporterar till RST och som ger mig en plats långt ned på prislistan. Jag har nu 2 500 meter på två starter och den som leder klassen med tre starter har 16 250!! För att nå hit upp måste man flyga i lävågor i fjällen. Jag gör ytterligare ett försök i augusti, men lyckas endast med 400 meter. Därefter lägger jag ned försöken att göra fler höjdvinstresultat, utan siktar nu in mig på att ta mitt sträck- och passagerartillstånd.

Det enda jag kan glädja mig åt idag, är att när jag läser prislistan t o m  slutet av september det året,  ligger jag 125 meter över Pär Cederqvist på två starter. Dé ni! 😉

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Min flygdagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s